Vad är bärnsten?

Vad är bärnsten?

Bärnsten är tekniskt sett inte en ädelsten. Faktum är att bärnsten inte ens är en sten. Bärnstenar består av stelnad kåda från barrträd och är alltså ett organiskt material. Ett väldigt gammalt organiskt material. De flesta bärnstenar som hittas bildades för 30 till 50 miljoner år sedan. Vissa exemplar kan vara upp till 360 miljoner år gamla.

 

Bärnsten finns över hela världen. Men de största fyndigheterna av bärnsten som håller ädelstenskvalitet finns i Östersjöregion. Falsterbo i Skåne och särskilt naturreservatet Måkläppen är världsberömt för de exceptionellt fina bärnstenar som går att finna där. Till Mokläppen vallfärdar bärnstensfantaster och till och med professionella ädelstenshandlare varje höst när reservatet öppnar för allmänheten i november.

 

Bärnstenens egenskaper

Precis som onyx och agat förekommer bärnsten i flera olika färger och nyanser. Den vanligaste färgen är genomskinlig honungsgul. Men en bärnsten kan i princip ha vilken färg som helst. Utöver den gyllengula varianten är även vit, röd, orange och brunfärgad bärnsten vanlig. Det går att köpa gröna bärnstenar men de är oftast färgade i efterhand på konstgjord väg och inte gröna naturligt.

Bärnsten är ett förhållandevis mjukt material. På Mohs hårdhetsskala har bärnsten i regel ett värde på 2 till 2,5. Vilket är ungefär lika hårt som gips. En järnspik har ett värde på 5,5 på samma skala. Material som har en hårdhet på mindre än 2 på Mohs skala kan repas med en fingernagel. Det innebär att bärnsten är ganska känsligt och kan repas av det mesta du har i smyckeslådan. Mjukheten var dock en fördel under människans tidiga historia. Eftersom bärnstenen är så mjuk var den lätt att bearbeta och omforma till smycken och verktyg.

Eftersom bärnsten är ett organiskt material är den ganska känslig för värme och kan fatta eld. Bärnsten börjar brinna vid 300 till 350 grader. Det är också därifrån namnet kommer. Namnet bärnsten kommer nämligen från det gammeltyska ordet börnen som betyder just bränna.

Om man gnuggar en bärnsten mot handen eller ännu hellre än torr trasa bildas statisk elektricitet. Något som upptäcktes tidigt av de antika grekerna, bland andra filosofen Thales från Miletos (född 625 f.Kr.) som var den förste att beskriva fenomenet i skrift. Själva ordet elektricitet kommer mycket riktigt från grekiskans elektron, som betyder bärnsten eller tillverkad av solen (en referens till bärnstenens gula färg).

 

Bärnstenens kulturhistoria

Bärnsten har en lång och rik kulturhistoria. Förmodligen är bärnstenen den ädelsten som använts av människor under längst tid. Bärnsten har använts i smycken och som handelsvara sedan den yngre järnåldern, alltså sedan för omkring 6 000 år sedan.

Vikingarna uppskattade bärnsten och smidade både verktyg, smycken, religiösa symboler som torshammare och spelpjäser av materialet. Bärnsten från Östersjöområdet var också en populär handelsvara. Man har hittat föremål av bärnsten som härrör från Östersjöområdet i flera länder kring medelhavet. Vissa forskare menar att det är bärnstenens förtjänst att vi först fick hit metaller till Skandinavien, genom handel och utbyten med andra kulturer.

På 1200-talet rådde feodala system i större delen av Europa. Något som även påverkade bärnstenens status. Den tyska orden som styrde stora delar av Tyskland och Danmark inrättade 1226 den så kallade bärnstensregalen.

Regalen var ett påbud som i allt väsentligt gick upp på att all bärnsten tillhörde de adliga medlemmarna i orden. Stränga straff väntade för icke-adliga personer som bröt mot förbudet. Bärnstensmonopolet levde vidare i Tyskland och Danmark ända till 1830-talet.

Under 600 år samlade alltså adeln och kyrkan på sig majoritet av all bärnsten som hittades och vanliga människor var till och med förbjudna att vistas på kända fyndplatser. Det här hade av uppenbara skäl en hämmande inverkan på handeln med bärnsten. När bärnstensmonopolet försvann på 1830-talet började man utvinna och sälja bärnsten i större skala och priserna gick därför upp.

 

Utvinning av bärnsten

Bärnsten förekommer i alla delar av världen. Men det är bara på ett fåtal platser som är så rika på bärnsten att det är lönsamt med professionell brytning. I dagsläget bryts merparten av den bärnsten som säljs på marknaden kring Östersjön (främst i Polen och de baltiska länderna), Dominikanska republiken och i Mexiko.

Vid utvinning av bärnsten sorteras bitarna noggrant efter färg, form, storlek och eventuellt innehåll. Mest värdefulla är stora genomskinlig bitar och allra helst ska bärnstenen innehålla en inkapslad insekt. De flesta bärnstenar som hittas är små. Men de händer att man hittar riktigt stora bitar.

 

Bärnstensletare har hittat en bit som vägde närmare åtta kilo i Dominikanska republiken. Det svenska rekordet är en bit som hittades på Falsterbohalvön och vägde 1,8 kilo. Mindre bitar används ofta för infattningar till smycken, medan riktigt stora bitar säljs till museer och privata samlare.

 

Olaglig bärnstensbrytning i Ukraina

Förr bröts bärnsten för hand. Det innebar att man inte gjorde någon nämnvärd skada på den omkringliggande naturen. Idag förekommer fortfarande småskalig utvinning för hand som på Måkläppen där privatpersoner får leta bärnsten mellan 1:e nov – 31:e jan. Eftersom området är naturreservat är det inte tillåtet att göra något som kan göra permanent skada.

I Ukraina har man problem med storskalig illegal brytning av bärnsten. Handeln med ukrainsk bärnsten är en miljardindustri och stora delar av den bärnsten som kommer därifrån utvinns olagligt. Utvinningen utarmar marken och orsakar allvarliga miljöproblem. På vissa platser i Ukraina är all växtlighet borta på grund av just bärnstensbrytning.

Även laglig utvinning av bärnsten kan som all gruvrelaterad verksamhet orsaka skador på naturen. Om du köper bärnsten eller ett smycke med bärnsten kan du fråga om certifikat som visar att den utvunnits på ett bra sätt.

 

Är det bärnsten eller inte?

Bärnsten kan lätt förväxlas med ädelstenar och andra material med liknande utseende, som kvarts eller till och med färgat glas. Lyckligtvis finns det flera fiffiga metoder för att ta reda på om det är bärnsten eller inte.

En bit bärnsten har en densitet på omkring 1,05 till 1,09. Helt vanligt kranvatten har en densitet på prick 1. Om du häller upp vatten i ett glas eller en kastrull och blandar i en rejäl skopa salt kommer vattnet få en högre densitet än bärnstenen. Om du nu lägger i bärnsten i det salta vattnet kommer den därför att flyta. En bit glas eller en sten som består av något annat mineral som kvarts kommer att sjunka till botten.

Du kan också hetta upp en synål eller annat metallföremål och hålla mot stenen. Om det är en bärnsten kommer den att lukta bränd kåda. Om det är en bit glas eller sten du håller i handen händer ingenting. Är det plast kommer du att märka det på lukten. Som tidigare nämnt alstrar bärnsten lätt statisk elektricitet. Om du gnuggar en bit bärnsten mot en torr mjuk trasa kommer den bli statiskt laddad.

 

Värde

Bärnsten är relativt billigt. En bit bärnsten som är tillräckligt fin för att användas i smycken kostar inte mer än runt fem kronor per gram. Men stora och riktigt fina bitar kan vara värda en rejäl slant. Stora bitar där hela bärnstenen är av hög klass är sällsynta och därför efterfrågade.

En bit bärnsten på ett halvkilo kan gå loss på 100 000 kronor och ännu mer. Ett fint smycke med bärnsten kan kosta vad som helst från några hundra kronor upp till vad i princip vad som helst.