Obsidian

Vad är obsidian?

Obsidan är ett spännande och mångsidigt material som består av stelnad lava. Obsidian uppstår när vulkanisk (felsisk) magma kyls ner och stelnar snabbt efter att ha kommit i kontakt med den omgivande luften eller med vatten. När magman stelnar tillräckligt snabbt hinner inga kristaller bildas i stenen och obsidianet får därför ett slätt och glasliknande utseende.

 

Obsidian  – Från forntid till nutid

Obsidianet fick sitt namn av den romerske naturvetaren Obsius. Men Obsius var inte den förste att upptäckta materialet. Obsidian har använts av människor sedan förhistorisk tid i smycken som ringar, berlocker och halsband och verktyg och av så skilda folk som antikens egyptier, azteker och isländska vikingar. Arkeologer har hittat pilspetsar, knivar och andra verktyg av obsidian som är 5000 år gamla och ännu äldre. Att obsidianet blev populärt i flera av de tidigaste mänskliga civilisationerna är inte så konstigt. Materialet är lätt att hantera och spricker sällan. Det är därför relativt enkelt att tillverka både intrikata och vassa föremål av obsidian.

 

Obsidian används än idag

Lavasten i allmänhet och obsidian i synnerhet är ett så bra material för tillverkning av vassa föremål att det fortfarande används av knivtillverkare än idag. Obsidianknivar används inte minst av många nutida kirurger, eftersom det är möjligt att tillverka skalpeller av obsidian som är betydligt vassare än de absolut bästa skalpellerna i rostfritt stål. Obsidian kan slipas ända ner till molekylnivå och eggen på en obididianskalpell kan vara ner till tre nanometer tunn. Det är så tunt att man behöver ett mycket starkt elektronmikroskop för att se ytan. Dessutom blir eggen på en obsidianskalpell jämnare än eggen på en rostfri skalpell, som i jämförelse får en mer ojämn och taggig egg. Det här betyder också att operationssår som gjorts med en obsidiankniv blir jämnare och läker snabbare.

 

Egenskaper och struktur

Obsidian har en amorf struktur, vilket något förenklat betyder att atomerna i materialet saknar en ordnad struktur. Amorfa material som obsidian saknar även en fast smältpunkt. Obsidian består inte heller av ett mineral, vilket de flesta andra ädelstenar som exempelvis  diamant, rubin, smaragd och safir gör.

 

Oftast är obsidian enfärgat och liknar vid första anblick färgat glas. En ren bit obsidian är ogenomskinlig och kan ha ett flertal färger och nyanser. I de flesta fall är obsidian mörkt men även ljusare varianter förekommer. De vanligaste färgerna är ljust grön till mörkgrön, lila, röd, rosa, brun eller helt svart eller kombinationer av de olika färgerna. Obsidian kan också vara mörkblått, ofta med inslag av ljusare färger i form av virvlar som ger stenen ett intagande djup.

 

Obsidian är hårt. Ungefär 5 till 5,5 på Mohs tiogradiga hårdhetsskala. Mohs skala mäter egentligen bara hårdheten hos mineraler och stenar. Men för att sätta siffran i perspektiv så har kalk/gips en hårdhet på 1.  Det enda naturligt förekommande materialet som når upp till en tia på Mohs skala är diamant.

 

 

Förekomst och utvinning

 

Obsidian förekommer i de flesta bergarter och går att hitta världen över. De vanligaste fyndplatserna och producenterna av det obsidian som säljs kommersiellt är länder som Indien, Mexico och i USA. I  Yellowstone National Park i USA har man hittat mycket obsidian, men någon fullskalig utvinning finns inte eftersom det trots allt är en nationalpark. Fyndigheter av obsidian finns också i mindre skala i Europa, bland annat i Ungern, Italien och Grekland. Tiblisi i Georgien är en annan känd fyndplats.

 

I områdena och kulturerna kring Svarta havet har man länge använt obsidian vid tillverkning av smycken och prydnadsföremål. I de norra delarna av Europa finns de största fyndigheterna av obsidian på Island. Det är de många aktiva vulkanerna på Island som gör att landet har så mycket obsidian. Detta i kombination med det förhållandevis kalla klimatet betyder också att isländskt obsidian håller hög kvalitet eftersom det stelnat snabbt.

 

Tack vare de rika fyndigheterna har islänningarna tillverkat knivar i obsidian sedan fornnordisk tid. De isländska obsidianknivarna kallas Hrafntinna, vilket betyder korpflinta.

 

Olika typer av obsidian

Det finns flera typer av obsidian. Mest eftertraktat är helt rent obsidian, alltså bitar av kompakt obsidian utan inslag av andra material. Rent obsidian liknar mörkt, färgat glas och har samma struktur. En annan variant är så kallad porfyr obsidian, som inte är helt rent utan innehåller inslag av mindre kristaller som sanidin, fältspat och kvarts.

 

En tredje variant kallas sfärolitisk obsidian. Sfärolitisk obsidian kännetecknas av sin randiga struktur. Ränderna kommer från inslag av andra ämnen som stelnat i tunna strålar. En fjärde variant är blåsig obsidian som är en mellanform mellan obsidian och pimpsten.

 

Obsidian består av olika ämnen som varierar beroende på var, och i vilken berggrund, den bildats. Obsidian från samma ställe kan bestå av olika bergarter. Obsidian innehåller dock alltid en stor andel kisel (närmare bestämt kiseldioxid), oftast 70 procent eller mer. Utöver kisel består obsidian ofta av metaller som järn och magnesium.